Det här med att vara någon.

Jag har en dröm. En dröm om att vara någon speciell, någon som sticker ut och är inspirerande. Problemet är bara att jag inte vet vem jag är än, så jag ändrar mig hela tiden. Jämt. Var femte minut, minst. Så vad är då bättre än att vara anonym och slippa stå för vad man säger?

Jag vill vara den som alla ser upp till, den som alla önskar att de var, eller bara kände. Antingen på det sättet att man bara är naturligt speciell, vilket jag efter arton år av försök, konstaterat att jag inte är. Inte i mina ögon iallafall. Då återstår några få alternativ, varav ett är att stå ut genom kläder, vilket jag redan försökt och lyckades med under ungefär två år, men det är också ett av de alternativen man växer ifrån, för hur coolt är det att vara emo när man är arton? Inte speciellt. Ett annat alternativ är att vara begåvad och talangfull, och det är också något jag, efter att ha spelat i band, försökt skriva egna låtar, desperat sprungit runt med en kamera i handen i fem år och krystat ut novell efter novell, konstaterat att jag inte är heller. Så då finns det kvar att antingen bli aktiv inom politiken, djurrättsaktivist eller skitsnygg. Aktiv inom politiken är en sån sak jag inte skulle kunna bli pga. min tendens att ändra mig. Hade fått växla hela tiden, moderaterna ena veckan, socialdemokraterna andra veckan. Och åh, vad helhjärtat det skulle bli. Stå på ett torg och ropa ut allt det positiva med bidrag och minskande klyftor, iklädd en tröja med moderatlogga på. Djurrättsaktivist är också något man måste vara helhjärtat, och då måste man vara vegetarian alt. vegan eftersom det känns rätt så motsägelsefullt att kämpa för att ge djuren bättre liv när man ändå ska äta upp dem. Och det skrattet jag fick av min kompis häromdagen när jag sa att jag funderar på att bli vegetarian känns inte direkt peppande. Då finns alternativet att bli skitsnygg kvar, och det behövs väl ingen närmre förklaring till varför inte det skulle fungera? Jag är inte snygg helt enkelt.

Denna bloggen finns alltså pga. min vilja att bli någon. Den ska fyllas med min vilja, tankar och ska tjäna som ventilationskanal och hjälpa mig att utvecklas i mitt skrivande, då skriva är något av det jag allra helst vill göra i framtiden, och något som jag hela tiden hållt fast vid att jag tycker om, och faktiskt tycker mig själv vara ganska bra på.

Avslutar första inlägget här och skyller luddigheten på sömnlösa nätter. Ska sova på saken, låta inlägget jäsa till sig över natten, och om det känns bra imorgon också så kör jag på det här och hoppas att det leder någon vart och inte bara var ännu en tillfällig, och dålig, idé.