Att alla hela tiden skriver om "trycket över bröstet" och "att flämta efter andetag". Har det blivit mode att må dåligt eller håller folk bara inte tyst om det längre? Tror lite att folk bara vill ha uppmärksamhet, för det ses fortfarande som något konstigt att må lite dåligt ibland, och därför tror jag folk utnyttjar det. Utnyttjar lite oro och kallar det för panik. Är förkyld, kallar det för cancer.
Att mamma är hypokondrisk, att hon får panik av att ha ont i magen eller vara lite trött. Jag blir så rädd, så liten och hjälplös av att höra på när hon berättar, för det är ju så fel. Mamma ska ju vara stark och jag ska vara den som söker tröst hos henne, inte tvärtom. Verkligen inte tvärtom. Jag får panik av att tvingas prata förnuftigt med henne och det är så fel, för hon påminner mig om hur jag var när jag var femton. Är det så det går till? Att när jag växer ifrån allt vad må dåligt och panik heter, så går mamma tillbaka till det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar