Allting har sitt pris

Destruktivitet. Tatueringar och ätstörningar. Att lägga sin första lön på tatueringar och att stå framför spegeln och förakta det man ser. Att förakta vem man är, varenda liten kvadratcentimeter av sin hud, sitt hår, sin näsa, sina ögon, sina ben, sin midja, sina bröst. Att slita, riva i huden och vilja ändra allt. Att vilja vara någon annan, någon ny, för man orkar inte med sig själv längre. Tål inte ens efterblivna kommentarer, ens ofrivilliga konstanta svårhet, ens konstanta vilja och önskan att vara någon annan. Orkar inte förakta mera. Orkar inte att drömmarna, hoppen och önskningarna gång på gång krossas och smulas sönder till glassplitter. Skärvor. Orkar inte gå sönder av förakt mera. Orkar inte hata.