Ibland gör man rätt

Jag har delvis blivit den där personen jag skrev i det första inlägget att jag ville bli; vegetarian, (eller åtminstone pescetarian än så länge). Jag har funderat i ett år och kommit fram till att allt det här som har fått mig att tveka som de praktiska sakerna (vad man ska äta på restaurang, vad man ska göra när man blir bortbjuden, hur jag ska förklara, hur jag ska stå ut när de skrattar åt mig för att jag är pescetarian utan att äta grönsaker osv.) inte är tillräckligt bra anledningar till att fortsätta äta kött.

Jag vill inte äta kött för att jag borde, för att det väntas av mig eller för att det ses som självklart. Jag vill inte äta kött för att jag ska må bra, för det är mitt problem om jag äter grönsaker eller inte och det borde inte djuren behöva dö för. Jag vill inte äta kött för att jag inte kan stå på mig eller för att jag inte kan stå ut med folks skratt när jag berättar. Jag vill inte äta kött för att alla andra gör det, eller för att "en persons handlande inte spelar någon roll när det bor sju miljarder människor på jorden". Det spelar visst roll, för om alla skulle tänka så skulle ingen någonsin göra något alls, och en är bättre än ingen. Sen om jag berättar för folk kanske någon inspireras och gör likadant, jag kanske kan hjälpa någon på travet när det gäller att få ur tummen.

Vad som mer är jobbigt när jag berättar än folks skratt, är att folk tar det som att det är skrivet i sten och det känns som att jag är bunden att vara den där pescetarianen nu. Men det är inte skrivet i sten och jag kommer säkert inte alltid vara den där pescetarianen, jag kanske börjar äta kött igen om något år, eller så blir jag vegan när jag flyttar hemifrån. Jag vet inte det nu, men jag vet att det är det här jag vill för stunden iallafall.